1. |
I Skymningslandet
05:56
|
|||
IiaaaaaaAAAaAaaaaoow!
En evig vandring längs mörka slingrande gränder
Huvfvudstaden är nu ett Metropolis utan ände
Ut i skymningstimmen
i skymningstimmen violett
till vansinnet en enkel biljett
där mister du ditt vett
Kom till skymningslandet
Till skymningslandet, min vän
Portalen öppnas inför ögonen
Ditt hem ser du aldrig igen
Förlorad i stadens mörka spegelbild
likt ett Stockholmskt Silent Hill
Guidad av en mystisk gast
som kallar sig herr Liljonkvast
Bakom tavlorna i huset
väntade han på sin chans.
Nu leds du bort i skymningsljuset
snärjd uti en virveldans.
Ditt sinne är förlorat,
förlorat, kört och dömt.
Ditt liv är något som du drömt
och snart är det uttömt.
Ditt inre slås i bitar,
krossas i fragment.
Ditt öde är sedan länge bestämt.
Det var ett ruttet skämt.
Bortbränt!
Fränt!
Uppochnervänt!
(Nåja.) Lätt hänt!
Inget spelar någon roll.
All musik den går i moll.
Spring för allt vad du är värd
fångad i en lindgrensk mardrömsvärld.
En nidbild av Stockholm i vår verklighet
fylld av aska och rostiga gallerstaket.
En satanisk snedtripp!
Helvetet, i princip!
Och en plats där vi alla går bet.
Du kan vandra i en evighet - i timmar, nätter, år.
Men allt det kommer leda till är jävligt ömma fötter. (och onda tår!)
Luften tung av apati.
Här ska dagen aldrig gry.
En gudlös, tröstlös mörkersfär.
Hur hamnade vi alla här?
Du famlar runt i dimmig blindo,
Aaaaaaaaiiiihh!
fast i nattligt Stockholmslimbo
Ouuh!
Från Hagsätra till Barkarby
dimma tjock som grumlig dy.
Ångest uti Gamla Stan.
Hopplöshet vid Fridhemsplan.
Kista, Solna, Ulriksdal.
Natten full av onda kval.
Globen nersläckt, tyst och svart
i evigt dyster Stockholmsnatt.
Det finns ingen väg ut från denna dimension,
den blir din ändstation.
Och i landet där ljuset precis har dött ut
ja, där möter du ditt slut.
AAAaaaahhhhhaaaaaAAAyiahh!
Ut i skymningstimmen
i skymningstimmen violett
till vansinnet en enkel biljett
där mister du ditt vett
Kom till skymningslandet
Till skymningslandet, min vän
Portalen öppnas inför ögonen
Ditt hem ser du aldrig igen
Nej, aldrig mer igen
Du kommer aldrig hem
|
||||
2. |
||||
Aaaaaaaaaaaahhh!
Ta ditt liv!
Uh!
Nu är det dags, för döden att slå till.
Vi är onda till max och vi skall tjäna Tengil.
Slutet på livet är inte alls som
ni tagit för givet. Ty vi skall bli dem,
Som skall er förtrycka när vi är där.
Vi skall lära er att samtycka med Tengils grymma här
Vi skall härja över vida landskap
och ställa till med en massa fanskap.
Snart anländer vi med ont uppsåt,
vi ses ju faktiskt efteråt.
När vi lagt oss i vår dvala.
Vi ses i Nangijala,
Ty döden...
Döden är bara början...
Intet kommer vi på jorden att få gjort.
Ty vår filosofi är att ända livet fort.
Ej ens Ondskan besitter tillräckligt med kraft
att lyckas bibehålla det liv vi skulle haft.
Lyssna till mig, låt den profana drömmen tala!
Snart blir det krig. Vi skola föräras Nangijala!
Vi skall härja över vida landskap
Och ställa till med en massa fanskap.
Snart anländer vi med ont uppsåt,
Vi ses ju faktiskt efteråt.
När vi lagt oss i vår dvala.
Vi ses i Nangijala.
Ty döden...
Döden är bara början...
Skorpan fly, ditt vedervärdiga hjon
Hopp över gärsgår'n och löp över mon
In i skogens undervegetation
tills en hand sticker upp och greppar tag om skon
Av Skorpan syns snart ej ett enda spår
Han försvann ack så kvickt i ett brännässelsnår
Vad kan ha hänt? Jo, jag tror att ni förstår
vem som gömmer sig i grönskan och barn åtrår
Nässelmannen är en gräslig karaktär
som den grå dödens gröne broder ungefär
hemsöker buskage även i denna värld
ty transdimensionell han är
Snart har Skorpan förvandlats till gelé
och Jonatan krossats av vår mördararmé
Sedan ska vi fira att vi upproret stävdje
Eller hur, gubbe?!
Vi ses i Nangiala.
Ty döden...
Döden är bara början...
Raaaaaaahwwhhr!
Som svarta korpar, ibland vi återvänder.
Själar vi norpar till Ondskans vi dem sänder.
Vi är de ansvariga, för att vita duvor lider.
Vi är mycket allvarliga, När vi Tengils budskap sprider.
Hans mörka ord vi ryta, sedan flyger vi tillbaks igen
och kalasar på en duvgryta i landet bortom skymningen
Över vida landskap vi härjat haver
och dansat uppå Orvars kadaver.
Slaget är vunnet! Vi hållit vårt ord,
så dags för ännu ett massjälvmord.
Efter döden ingen vila.
Vi ses i Nangilima.
Ty döden...
Döden
Döden
Döden är bara början...
|
||||
3. |
||||
Yaaaaaaah!
Hon är en evil varelse
Hon har gått i pakt med djävulen
Flyger ut i skymningen
På jakt i månens bleka sken
Nu ska vildvittrans makt ta vid
Dräpa och tortera i oändlig tid
Ronjas liv hon med glädje tog
Hon är ondast i Mattis skog
I mattisskogen!
Hon dräper mängder av rumpnissar
Hon skriker högt och skrämmer barn
Sätter skräck i skogens djur
Hon har makt över deras liv
Yaaaaaaah!
Dreptu allur skriker hon
Det betyder att hon är OND
I mattisskogen!
Vittran är känslolös som katten
I skogen hon flyger tyst i natten
Akta dig för älven om du vill
Döden kommer när du står still
Hon är riktigt jävla true
Har corps-paint över ansiktet
Hon satte sina klor i Birk
Och Ronja stack hon med en kniv
En toppless brud i fjäderskrud
En flaxig tjej som dödar dig
Du kommer aldrig se röken
av denna mordiska fröken
Far åt pipsvängen!
|
||||
4. |
Stenhjärta
05:25
|
|||
Bortom dunkla skogen
finns en kolsvart sjö.
Det osar död och rutten sump,
i denna helvetesmiljö.
På andra sidan vattnet
står en borg med spetsig topp.
Ett ensamt fönster lyser rött
likt en blängande cyklop.
Landet utanför.
En plats där hopp för evigt dör.
Mannen som där härskar
är en riktig skit.
Han rövar bort de unga.
Han har ett hjärta av kall granit.
Skymfen skaver överjävligt
bakom skinn och brosk
Men inget lindrar smärtan
så här hjälper inte något jävla pjosk
Han har ett hjärta utav sten
och en järnklo som river kött och ben.
STENHJÄRTA!
Ve den som är svag.
Han hatar alla hjärtans dag.
STENHJÄRTA!
Tusen svarta fåglar cirklar
över sjön så mörk.
Tusen svarta blickar ser dig
gömd bland sly och murken myrbjörk.
Och när de väl dig funnit
vid mannens hemska tjärn
fångas, fängslas, fjättras du
av hårda hatkedjor av järn.
Mot hans hjärtproblem
hjälper inga röda äpplen. Nej, nej!
STENHJÄRTA!
Det är hans vision
att ge varenda jävel en hjärtoperation.
STENHJÄRTA!
Självaste naturen
skyr hans existens.
Hans fängelse det stinker fränt
av ångest och av gammalt slaktrens.
Sjufalt låses porten
som tusen fingrar klöst.
Och mycket snart har även du
ett hjärta utav sten uti ditt bröst.
Uueeeaaaahhrr!
Revbenen slits bort
och hjärtat krossas inom kort.
STENHJÄRTA!
Känn inte någon sorg
över klumpen i din brustna bröstkorg.
STENHJÄRTA!
OUÖH!
|
||||
5. |
Helvetesgapet
06:46
|
|||
Mattis sin Lovis trohet svor men bedrev sina dagar med slagsmål och hor,
han gjorde sin trakt till ett härjat land, satte skräck i var by med sitt rövarband
Han tog sig en borg där i kollektiv dekadent alla förde ett rövareliv,
men föga han visste, för allt ont han gjort, i hans hem skulle öppnas en helvetesport
Uueeeeaaahrg!
Uh!
Mattis var mäktig, men ville bli far, och snart Lovis inom sig arvingen bar,
han gladdes för vem kunde tro att hans barn, var ämnat att snärjas i djävulens garn
Barnet det föddes en ovädersnatt, i åskan det gick som ett ondskefullt skratt,
det slog ner en blixt, klöv borgen itu och mellan dess halvor så öppnades nu...
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
En dotter var född, men glädjen föll platt, för fienden Borka smög dit samma natt,
på halvan av borgen som man lämnat tom, hans rövareband satte lås och bom
När Mattis fick veta, i vilt raseri han utmanade Borka med anhang däri.
Men Borka var vis och bakvägen tog när han och hans band på rövarstråt drog.
Dottern hon växte, fick Ronja till namn. En slug liten djävul i människohamn.
Till skogen allena i lönndom hon gick, av grådvärg och vildvittra fostran hon fick.
Hon hatade Mattis men visste också att med våld sådan bärsärk man ej kunde slå.
Men Borka med Undis en Birk fått till son, som Ronja befrändade fotsteg ifrån...
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
Tiden den gick och ett dödläge slogs, när ingen av rövarna fördelar tog
Mattis och Borka slöt nästan fred, när år utan fejd båda männen bröt ned
Men Ronja sitt uppdrag hon ej hade glömt, vid klyftan i trans hon sin plan hade drömt
Så när hon blev kvinna, och Birk blivit man, i skogen hon bryskt honom snart tog sig an.
När Mattis fick veta han vansinnig blev, och lång vapenvila med Borka han rev
Han smädade Borka, hans maka också, tills Borka besinning ej kunde förmå.
Det blev snart duell, den på borggården stod, och snart Mattis täckt var av fiendens blod
Men skammen bestod, mot klyftan han drog, och kastade sig ut medan dottern log…
Sen Mattis försvann har det gått mången dar, men borgen och klyftan är alltjämt kvar
Vid kanten jag står, och jag blickar ner, tills Ronja som lockandes vinkar jag ser…
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!!
HELVETESGAPET!!! (Helvetesgapet!)
HELVETESGAPET!!! (Helvetesgapet!)
HELVETESGAPET!!! (Helvetesgapet!)
HELVETESGAPET!!! (Helvetesgapet!)
|
||||
6. |
Katla
08:19
|
|||
Eeeiiaaahhrrgghh-rrrr
I djupet. I mörkret
hon slumrat i frid
En uråldrig fasa
i drömmar om strid
I urbergets berg där ägget har kläckts
Hon stiger mot ytan. En urkraft som väckts
Hon frustar och sotar. En sulfur-andedräkt
En hiskelig skepnad. Vidundret sig mot himlen sträcks
Hären samlas, leden rätas
Ängslan växer, vem ska ätas
Ropen klangar, vi ska vinna
Ingen tror dem, vem ska brinna
Vingar, klor och vassa tänder
Brustna skallar, tarmar, händer
Sveper över, vrålar, dyker
Ögat glimmar, svalget ryker
Samla mod, män. Stå emot!
Vi ses ju ändå efteråt.
Hon stannar upp, vi har en chans.
Men då!
ELDKVAST!
Stridsfältet i brand
ELDKVAST!
Ett sargat, härjat land
ELDKVAST!
Ett vapen utan like
ELDKVAST!
Snart faller detta rike
Jah!
Men funnet från fjärran
en kraftfull artefakt
Dess toner tvingar lydnad
sedan urtids gryningspakt
En dombasun som ljuder och över fältet dånar
Den fjättrar bestens sinne, hennes fria vilja hånar
Sinnet i kedjor slaget av en sträng fanfar
Tvingandes till strid under främmande standar.
Hären samlas, leden rätas
Hoppet växer, vem ska ätas
Ropen klangar, vi ska vinna
Segern närmas, de ska brinna
Vingar, klor och vassa tänder
Brustna skallar, tarmar, händer
Sveper över, vrålar, dyker
Ögat glimmar, svalget ryker
Samla mod, män. Håll ihop.
Vi ses ju ändå efteråt.
Hon stannar upp, nu är det dags!
Och då!
ELDKVAST!
Stridsfältet i brand
ELDKVAST!
Ett sargat, härjat land
ELDKVAST!
Ett vapen utan like
ELDKVAST!
Snart faller detta rike
Av flammorna svedd
De bränner, söndrar, sårar
Ett orörligt offer,
han blir blott tretton vårar.
Hjärtat stannar till slut,
död bland alla dårar.
Förgås av eldens gift
För evigt stelnad i tårar
Hornet, det satans
hornet är förbi
För evigt utom räckhåll
Känn mitt raseri
En urgammal rival av Jormungandrs ätt
Snart hämnden är kommen för lindorm i reträtt
I urflodernas urflod en strid mellan giganter.
Blott en kan vara kvar, två bitska duellanter
Eoners ilska, hat och vrede
två titaner i slutskede
Svansen piskar, vattnet kokar
Ringlar runt som två tokar
Vingar, klor och vassa tänder
Brustna skallar, tarmar, händer
Sveper över, vrålar, dyker
Ögat glimmar, svalget ryker
Båda faller, båda går åt
De ses ju ändå efteråt.
Hon stannar upp, en sista gång!
ELDKVAST!
Två kroppar tyst i frid
ELDKVAST!
Karm och Katlas sista strid
ELDKVAST!
Men slåss snart igen i hast
ELDKVAST!
När de möts i Sorokaste
ELDKVAST!
ELDKVAST!
ELDKVAST!
ELDKVAST!
|
||||
7. |
Eld
02:26
|
|||
<instrumental>
|
Svartur Dödur Stockholm, Sweden
Originating in the suburban ghetto of Sollentuna, north of Stockholm, Svartur Dödur was founded in 1998. Their style mixes the dark atmosphere of the northern forests, with a very "street" attitude.
Streaming and Download help
Svartur Dödur recommends:
If you like Svartur Dödur, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp