1. |
||||
Iaaaaaaaaargh!
Ensam står jag vid helvetets port.
Fryser mer än vad jag någonsin gjort.
I nitar och läder försöker jag skyla
min kropp från Fimbulvinterns kyla.
Japp!
Satan, hörru! öppna din dörr.
Jag måste in fort, så öppna din port.
Med en sur min täckt av svartvit ansiktsfärg
känner jag kölden bita i ben och märg.
Jag huttrar, snörvlar, bultar, bönar, ber.
Allt jag vill är att få hänga med Lucifer.
Jag bultar näven röd som utav ketchup.
Åh-hå, kan han inte öppna porten upp?
Jag vill ju komma in i Satans rike.
Där dväljs det ondska utan like.
Öppna porten till Satans land
där allting står i brand!
Uaaaaaah!
Satan, hörru! öppna din dörr.
Jag måste in fort, så öppna din port.
Jag längtar efter att få känna helvetets flammor.
De Värmer till och med bättre än alla era mammor.
Jag rimmar ack så ruttet. Poesin den är blott lump.
Men vad kan man göra, när hjärnan fryst till klump?
Mitt isande skrik ekar över frusna vidder.
Sen flyr jag allt jordiskt jidder.
Jag beger mig ner för att se eldarna skina.
Bara fans domäner kan få mig att tina.
Torterade själar och väldiga bål,
det är mitt enda måååååål!
Satan! Open the gates! Kom igen, snälla rara?
Jag lovar att joina din demonskara.
Somliga tror att helvetet är en plats för evig plåga.
Varför jag i så fall vill dit brukar de fråga.
Jag vill ju dit för att gå med i Djävulens lag,
att bida därnere och slåss vid hans sida på domedag.
Tills dess kommer det att kännas helt jävla kanon
att tortera kristna syndare, sittandes på en tron.
Ja, det kommer att kännas så rackarns stort
att värmas utav flammorna innanför Satans port!
|
||||
2. |
||||
Ouuh!
Waoh!
En sfärisk, hård metallkoloss
av astronomiska mått.
En apokalyps som drabbar oss
likt ett antikosmiskt stjärnskott.
Ett klot av kaos och tungmetall
som sakta mullrar fram.
Han driver genom rymden kall
medan anhängare mässar hans namn.
Kaos väktare, mörkrets prins
har bottenlös aptit.
På jakt ute i rymden han finns
byggd av mutter, bult och nit.
UNICRON!
UNICRON!
Kaosbringaren, ljusbetvingaren!
UNICRON!
UNICRON!
Han har vingar likt en fladdermus
och ögon av laserhat.
Hans mustasch är större än ett hus.
Själva kosmos är hans mat.
Han blickar över världen,
en uppdukad buffé.
Ett mellanmål på färden
mot hans slutliga trofé.
Kaos väktare, rymdens kung
hans ekvator är omöjligt stor.
Egen gravitation, så tung
och med sjumilaklor.
UNICRON!
UNICRON!
Skymningen sänker sig, bäst du bänkar dig!
UNICRON!
UNICRON!
Hans fiender framför honom flydde.
Av seger hans ögon sken.
Men kaosgudens kropp inte längre lydde
ty han hade fångats i sten.
Men kaos ej går att motsätta
och bumlingen blev kropp.
Förtäringen kunde fortsätta.
Hans hunger hade nått sin topp.
Wao-aoh!
Yeah!
Oh yeah, come on!
Den glupska planeten är tillbaka.
En väntan millenial.
Dags för universums likvaka,
nu är tiden optimal.
Hans plan är total utrensning
av allt som är och var
och sen lägga sig i fosterställning
i tomheten som blir kvar.
Och sen slumra i evighet.
Kaos väktare, mörkrets gud.
Den förste och den siste.
Inget bräcker hans magnitud
ja om ni bara visste.
UNICRON!
UNICRON!
Slutet, omega, i död skall vi segra!
UNICRON!
|
||||
3. |
||||
Har jag berättat för dig om Nässelmannen? Inte? Du skall akta dig för snåren, för det är där han bor. Och om han får tag i dig... då... då är det ute med dig. Han bränner sina offer. Han flamberar dem. Han flamberar dem något oerhört. Ja, till slut består de bara av en massa stora blåsor fyllda av halvsmälta vävnader. Sedan briserar dem. Och då lapar han... Då lapar han girigt i sig innehållet, som att han drack en... Ja, som att han drack en smoothie. Det blir inte mycket mer än ben och ett oigenkänneligt skinn kvar när han är färdig. Du kommer sitta klistrad som en plastfilm mot väggen när Nässelmannen är klar med dig. Det kan jag försäkra dig om.
|
||||
4. |
Nässelmannen
04:16
|
|||
De leker i dungen så oförskräckt
för de ser inte vad som av grönskan är täckt.
Han sitter och väntar så luden och grön
och snart får hans tålamod sin lön.
Barnen de flyr under skräckslagna tjut
men en liten gosse har redan setts ut.
Han kan inte undfly den hunger som fötts.
I nässlor han sprattlar och skållas till döds.
Avlad ur mörkret, legenden är sann.
Ett monster vi kallar för nässelman.
Sjuklig korsning av människa och växt.
Skapad med formel ur ohelig text.
Snart anas vidden av monstrets kupp
när flera små bortsprungna barn dyker upp.
Hans samling av kroppar i snåret är rik
för han lever endast på as och lik.
Hans ögon dom lyser som rödglödgat kol
när han förbereder sitt nästa mål.
Barnet som nyss var så litet och sött
är nu helt vanställt, svullnat och rött.
Nu ökar monstrets förtäring av barn
och fler han snärjer i grönskans garn.
Och barnen försvinner och offren blir fler
och nässelmannen vill bara ha mer, mer, mer!
Mer.
Du kan hugga, bränna, sparka och slå.
I nässlor han kommer tillbaka ändå.
Tusen små nålar han skickar i dig.
Du dör innan du hinner ropa nej.
Nej.
Att överleva det är en bedrift
för det finns ingen bot mot hans nässelgift.
Skräcken är gammal, men ondskan är ny.
I grönskan han färdas från by till by.
Avlad ur mörker där lågorna brann.
Ett monstrum vi kallar för nässelman.
Sjuklig korsning av människa och växt.
Skapad med formel ur ohelig text.
|
||||
5. |
Portae Apertae Sunt
01:31
|
Svartur Dödur Stockholm, Sweden
Originating in the suburban ghetto of Sollentuna, north of Stockholm, Svartur Dödur was founded in 1998. Their style mixes the dark atmosphere of the northern forests, with a very "street" attitude.
Streaming and Download help
Svartur Dödur recommends:
If you like Svartur Dödur, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp