Eeeiiaaahhrrgghh-rrrr

I djupet. I mörkret
hon slumrat i frid
En uråldrig fasa
i drömmar om strid

I urbergets berg där ägget har kläckts
Hon stiger mot ytan. En urkraft som väckts
Hon frustar och sotar. En sulfur-andedräkt
En hiskelig skepnad. Vidundret sig mot himlen sträcks

Hären samlas, leden rätas
Ängslan växer, vem ska ätas
Ropen klangar, vi ska vinna
Ingen tror dem, vem ska brinna

Vingar, klor och vassa tänder
Brustna skallar, tarmar, händer
Sveper över, vrålar, dyker
Ögat glimmar, svalget ryker

Samla mod, män. Stå emot!
Vi ses ju ändå efteråt.
Hon stannar upp, vi har en chans.
Men då!

ELDKVAST!
Stridsfältet i brand
ELDKVAST!
Ett sargat, härjat land
ELDKVAST!
Ett vapen utan like
ELDKVAST!
Snart faller detta rike

Jah!

Men funnet från fjärran
en kraftfull artefakt
Dess toner tvingar lydnad
sedan urtids gryningspakt

En dombasun som ljuder och över fältet dånar
Den fjättrar bestens sinne, hennes fria vilja hånar
Sinnet i kedjor slaget av en sträng fanfar
Tvingandes till strid under främmande standar.

Hären samlas, leden rätas
Hoppet växer, vem ska ätas
Ropen klangar, vi ska vinna
Segern närmas, de ska brinna

Vingar, klor och vassa tänder
Brustna skallar, tarmar, händer
Sveper över, vrålar, dyker
Ögat glimmar, svalget ryker

Samla mod, män. Håll ihop.
Vi ses ju ändå efteråt.
Hon stannar upp, nu är det dags!
Och då!

ELDKVAST!
Stridsfältet i brand
ELDKVAST!
Ett sargat, härjat land
ELDKVAST!
Ett vapen utan like
ELDKVAST!
Snart faller detta rike

Av flammorna svedd
De bränner, söndrar, sårar
Ett orörligt offer,
han blir blott tretton vårar.
Hjärtat stannar till slut,
död bland alla dårar.
Förgås av eldens gift
För evigt stelnad i tårar

Hornet, det satans
hornet är förbi
För evigt utom räckhåll
Känn mitt raseri

En urgammal rival av Jormungandrs ätt
Snart hämnden är kommen för lindorm i reträtt
I urflodernas urflod en strid mellan giganter.
Blott en kan vara kvar, två bitska duellanter

Eoners ilska, hat och vrede
två titaner i slutskede
Svansen piskar, vattnet kokar
Ringlar runt som två tokar

Vingar, klor och vassa tänder
Brustna skallar, tarmar, händer
Sveper över, vrålar, dyker
Ögat glimmar, svalget ryker

Båda faller, båda går åt
De ses ju ändå efteråt.
Hon stannar upp, en sista gång!

ELDKVAST!
Två kroppar tyst i frid
ELDKVAST!
Karm och Katlas sista strid
ELDKVAST!
Men slåss snart igen i hast
ELDKVAST!
När de möts i Sorokaste
ELDKVAST!
ELDKVAST!
ELDKVAST!
ELDKVAST!